Under augusti och september förra året undersökte vi L1982:8000, en stenåldersboplats var belägen i Silleskogen i närheten av Vagnhärad. Vi har tidigare rapporterat om fältarbetet (se äldre Nyhet nedan, Mesolitikum i Sille).

Vid tiden runt 5800 f.Kr. såg landskapet väldigt annorlunda ut mot idag. Boplatsen, markerad med en röd prick, låg då på norra änden av ö i en vidsträckt skärgård.

Nu har vi fått svar på de inskickade 14C-proverna. En och samma härd daterades två gånger och fick i stort sett samma svar 6922±35 BP och 6873±35 BP. Efter kalibrering vet vi nu att härden var i bruk någon gång mellan 5700 och 5800 f.Kr., dvs under mesolitikum eller jägarstenåldern.

Dateringen passar som handen i handsken med det insamlade fyndmaterialet och kunskapen om strandförskjutningsförloppet i området, när havet stod cirka 50 meter högre än idag. Vi väntar dock på en kompletterande datering som ska utföras på ett bränt ben. Förhoppningsvis kommer det att sammanfalla med de två äldsta dateringarna, men det återstår att se.

Karta med höjdkurvor med 0,5 meters avstånd, den undersökta boplatsen i rött och vattenståndet för cirka 8000 år sedan. Här framgår det tydligt hur boplatsen breder ut sig runt en liten vik som säkert fungerade som en naturlig hamn.

2026-02-27
Vid Stora hagen i Lånesta har arkeologiska underökningar under åren 2023 och 2024 visat hur en ensamliggande stensättning och en närbelägen gård formade en meningsbärande plats i landskapet under äldre järnålder. Genom återbruk av graven och vardagslivet vid gården knöts de döda och de levande samman över flera hundra år.

Lånestaområdet utgjordes fram till ganska nyligen av ett öppet odlings- och beteslandskap, men idag dominerar handel och småindustri. Vid första anblicken finns få synliga spår som avslöjar att platsen hade en särskild betydelse under järnåldern. Men bland kullar och höjdpartier gömmer sig fortfarande spåren från den tiden.

Stensättningen visade sig ha använts för begravningar under omkring 700 år, från 500-talet f. Kr. till 200-talet e. Kr. Här fanns obrända skelettdelar från minst fyra människor – tre vuxna och ett spädbarn, som begravts vid olika tillfällen. Flera av benen uppvisade hugg- och snittspår som tillfogats efter döden, något som tolkats som ett resultat av avsiktliga handlingar i samband med återöppning och förnyade gravläggningar. Vid de här tillfällena har kvarlevorna också blandats samman med varandra. I graven fanns även ben från nötboskap och två hundar. Cirka 80–150 meter sydost om stensättningen låg ett boplatsområde med ett långhus och ett par ekonomibyggnader. Gården tillkom ungefär samtidigt som den sista personen begravdes i stensättningen. I området fanns mängder med friliggande eldstäder och gropar för matlagning, hantverk och andra vardagliga sysslor. Bebyggelsen övergavs under 500-talet e. Kr.

Den tidsmässiga närheten mellan gårdens etablering och den sista gravläggningen är iögonfallande. Det tyder på att valet av plats haft en särskild betydelse för bosättarna. Genom att etablera sig intill en redan mycket gammal gravplats knöts den nya gården till ett förflutet som sträckte sig långt bortom den egna generationen. Graven fungerade som en fast punkt i landskapet, där tidigare generationer gjordes närvarande. Sammantaget visar undersökningarna vid Stora hagen hur graven och boplatsen var en sammanhängande helhet som gav mening till gårdens invånare. Graven var inte en avslutning, utan en aktiv del av det sociala landskapet – en plats där minne, identitet och tillhörighet tog materiell form i mötet mellan de döda och de levande.

2025-09-08
Under september månad genomför vi en arkeologisk undersökning av en boplats från äldre stenålder, det vill säga mesolitikum. Idag ligger platsen i skogen nära Sillekrog vid E4:an i Västerljungs socken, men för 7500 till 8000 år sedan bestod området av en skärgårdsmiljö.

Nyligen avslutades schaktningsarbetet där vi avlägsnade all växtlighet som täckte den underliggande moränen. Här hittar vi rester efter redskapstillverkning i form av slagen kvarts, men också några avslag av grönsten och ett mikrospån av kambrisk flinta. Från en tidigare förundersökning har vi dessutom två trindyxor kopplade till boplatsen.

Fynden är koncentrerade till flera mindre områden eller vad som skulle kunna beskrivas som små rum i topografin. Det här kan tyda på flera återkommande besök från en och samma grupp av människor under en längre tidsperiod. Det skulle också kunna vara ett resultat av att flera olika grupper, exempelvis familjer, vistades samtidigt på platsen under samma tidsram.

Flygfoto med framschaktad yta och fyndkoncentrationer.

2025-06-20
Utöver de större arkeologiska projekt som genomförts under våren har vi också utfört mindre insatser som gett intressanta resultat. Nyligen fann vi till exempel grunden till en stengärdsgård belägen längs det som under 1700-talet utgjorde Mariefreds västra stadsgräns. Det här låter kanske inte så enastående, men det visade sig vara resterna efter ett så kallat tullstaket från 1700-talet. På stadens tullkarta från samma århundrade syns ett sådant inritat på platsen för muren (se bildspelet nedan). Staketet, eller gärdsgården, löpte hela vägen från Tullhuset i söder (då beläget vid Storgatan) till Pihlgatsbommen belägen vid stadens dåvarande norra infart (ungefär vid Kärnbogatan). Muren kan givetvis haft flera funktioner, som att hålla betande djur borta från stadsgårdarna, men den primära funktionen var ekonomisk och juridisk.

Den så kallade Landtullen eller Lilla tullen infördes enligt riksdagsbeslut år 1622 och avskaffades år 1810. Tullen var en sorts konsumtionsskatt som omfattade införsel av varor till städer, bergslag, marknadsplatser och torg. Vanligen var städerna omgärdade med tullstaket, ofta i form av enkla gärdsgårdar av trä eller sten. Vid infarterna fanns det tullhus, portar eller bommar som såg till att varorna kunde kontrolleras och tull uppbäras. Mot Mälaren, i anslutning till Stadsbron (stadsbryggan) i Mariefred, fanns även en sjötull. Här förtullades de varor som fördes in i staden sjövägen.

Det nu påträffade tullstaketet, eller -muren om man så vill, kunde genom förekomster av keramik i form av yngre rödgods, fajans och porslin översiktligt dateras till 1700-talet. Bland stenarna i muren fanns även en del bortslängda sopor i form av enstaka obrända djurben, järnskrot, planglas och ett nätsänke.

2025-05-12
De senaste veckorna har vi koncentrerat oss på att undersöka gravar inom de två gravfält som ingår i förundersökningarna vid Minninge. Gravfälten ligger i närheten av varandra, det ena på ett impediment i åkermark och det andra i kanten av ett skogsparti. Gravmiljöerna skiljs åt av odlad åkermark.

Sammanlagt har vi undersökt fyra gravar med olika typer av yttre gravformer och en viss spridning i det geografiska rummet. Det rör sig om en fyrsidig övertorvad moränfylld stensättning med tydlig kantkedja, en mindre hög, en högliknande rund jordfylld stensättning med kantkedja och en grav som inledningsvis såg ut som en flack rund övertorvad stensättning. Den sistnämnda visade sig senare utgöras av en hög som plattats till och tryckts ihop, troligen i samband med skogsmaskinskörning.

I två av gravarna fanns stenkistor med jordbegravningar utan bevarade kvarlevor. Kistorna var placerade i ungefär öst-västlig riktning och innehöll inga bevarade fynd eller föremål, vilket talar för att det kan röra sig om tidigkristna begravningar från yngsta järnålder och vikingatid.

Till samma tid hör troligen även de övriga två gravarna, vilka i stället innehöll brandlager. Här har de döda kremerats, varefter resterna efter gravbålen samlats ihop och täckts över med stenpackningar. Ovanpå stenmaterialet lades sedan jordmassor, så att det bildades en större eller en mindre hög.

Brandlagren innehöll rikliga mängder brända ben, vilket talar för att de begravda fått med sig ett eller flera av sina husdjur. Det till exempel röra sig om hund, katt, häst eller annan boskap. De föremål som hittills har identifierats utgörs framför allt av nitar och spikar tillsammans med rester av keramikkrukor. De förra kan ses som spår efter hopfogade konstruktioner av trä, som till exempel skrin och kistor. Krukorna har i de här fallen inte använts som behållare för de kremerade benen. I stället kan de ha innehållit någon form av mat eller dryck, som antingen spelat en roll vid begravningen, eller ska ses som färdkost på den tänkta resan till livet efter detta.

Nu fortsätter vi med boplatserna!

2025-04-30
Under april och maj håller vi till vid Minninge, som ligger strax utanför Nyköping söder om Skavsta flygplats. Här genomför vi arkeologiska förundersökningar av ett par gravfält och ett antal boplatslämningar från järnålder. Anledningen till fältarbetet är den planerade sträckningen av bibanan som hör ihop med byggnationen av Ostlänken, en järnväg mellan Järna och Linköping.

Så här inledningsvis har vi främst ägnat oss åt kartering och sökschaktning, för att avgöra hur många gravar det rör sig om och för att bestämma storlek och karaktär på boplatserna. Utifrån de gravformer som förekommer på gravfälten kan det röra sig om gravar från både äldre (500 f kr – 400 e kr) och yngre järnålder (400 – 1050 e kr). Här finns såväl högar som runda och fyrsidiga stensättningar. Än finns det också möjlighet att ytterligare gravformer framkommer under förundersökningens gång.

Inom en av boplatserna har det framkommit väl avgränsade rektangulära och fyrkantiga områden med kulturlager, vilket skulle kunna röra sig om så kallade grophus. Helt säkra blir vi först efter att vi undersökt ett eller ett par av dem. Den här typen av hus har en försänkt golvnivå, det vill säga de är delvis nedgrävda i marken, och kan liknas vid äldre tiders jordkällare. Generellt brukar de förknippas med textilhantverk, smide och matlagning. Dateringsmässigt har den här typen av hus en stark förankring i yngsta järnålder och vikingatid, men de förekommer även tidigare under järnåldern. Vad gäller fynd och föremål har det hittills framkommit delar av brynen i sandsten och skiffer, en enstaka bit slagg, fragment av vävtyngder, lerklining och ett par skärvor keramik.

Fortsättning följer!

2024-11-29
Inför ombyggnad av väg 55 undersökte vi för ganska precis två år sedan en 8400 år gammal boplats belägen några kilometer söder om Björndammen i Flens kommun. Nu är vi tillbaka eftersom en vändplan ska byggas i området. Vi har fyndat flera eldstäder, slaget stenmaterial av kvarts och mylonit, ett slipstensfragment, en halv trindyxa, brända ben och relativt rikligt med så kallad trattbägarkeramik. Keramikfynden berättar bland annat att de tidiga bönderna också fann platsen attraktiv, precis som jägarna för 8400 år sedan. Vid fältarbetet har vi lånat in arkeolog Michel Guinard från SAU som visar yxfyndet.

2024-11-15
Förra veckan återsåg vi Nyköping och fick tillfälle till lite spännande stadsarkeologi. I ett ganska litet schakt intill Behmbrogatan fann vi delar av en husgrund med en del fynd av keramik och en vacker bronsknapp! Kanske inte så uppseendeväckande i sig, men byggnadslämningen var i stort sett diagonalt orienterad i förhållande till dagens stadsplan. Det betyder att den med största sannolikhet är äldre än mitten av 1600-talet. Dagens vinkelräta kvarter bör ha tillkommit någon gång senast efter år 1665, dvs efter stadsbranden. Utifrån keramik av stengods kan grunden kanske dateras till tiden 1500-1600-tal, men är troligen inte äldre än så. Trevlig helg!

2024-11-08
Här ligger Forsby kalkbrott där det finns gott om lämningar efter ett sedan länge övergivet odlingslandskap, så kallad fossil åker. För närvarande håller vi på och avslutar en undersökning av ett sådant åkerområde vid kalkbergstäktens södra ände. Det vi gräver och dokumenterar är i första hand röjningsrösen, det vill säga högar med sten som rensats bort från de ytor man ville odla upp.

Tidigare har vi undersökt andra områden med odlingslämningar vid brottets norra delar. Här visade det sig att åkrarna röjdes och användes under framför allt perioden 1100-1400-tal, det vill säga medeltiden. På den tiden kallades området för Gaestaskog och resultaten har sammanfattats i en artikel som heter Gæstascoth – ett medeltida utmarksområde med en dramatisk historia. Artikeln kan du ladda ned här.

2024-06-20
Nyligen undersökte vi en stenåldersboplats som ligger i närheten av Hagnesta strax norr om Nyköping. Lämningen visade sig bestå av flera eldstäder, slaget stenmaterial samt keramik som är typisk för bondestenåldern. I det här fallet betyder det cirka 3500 f. Kr.

I samband med att vi schaktade fram boplatsen hittade vi även flera fint lagda stencirklar som var mellan två och fem meter stora. Med andra ord har vi upptäckt ett tidigare okänt gravfält som uppförts på stenåldersboplatsen. Gravtypen förekommer vanligen under den tidigare delen av järnåldern (500 f. Kr. till år 0) och kommer att undersökas vid ett senare tillfälle.

2024-06-01
Ytterligare en händelserik vecka har passerat. Vi har nu undersökt delar av ett övergivet torp som kallat Rösestugan. Här finns flera olika husgrunder från framför allt 1800- och 1900-talet. Torpet är dock äldre än så, vilket fyndet av ett mynt från mitten av 1700-talet visar.

Här finns också en spännande gropkeramisk boplats med cirka 5000 år gammal keramik. Utöver det hittade vi också redskap av sten i form av knackstenar av olika lokala bergarter. och avslag av kristianstadsflinta. Det sistnämnda råmaterialet kommer som namnet antyder från nordöstra Skåne.

2024-05-18
Nu har vi rört oss vidare och undersöker en ny boplats! Redan i första schaktet började fynden titta fram och materialet består i stort sett uteslutande av slagen kvarts. Inom fornlämningen finns också flera härdar. Lokalen är belägen mellan 45 och 50 meter över havet, och under förutsättning att den varit strandbunden innebär det att den är cirka 8000 år gammal.

2024-05-03
Sedan ett par veckor tillbaka förundersöker vi flera olika fornlämningar nära Hagnesta, som ligger nordöst om Nyköping, inför Ostlänken. Den för dagen aktuella lämningen består av en stenåldersboplats från neolitikum det vill säga bondestenålder. Här gräver vi rutor i sanden för att framför allt hitta fynd, och det har framkommit fragment av keramik, brända ben, en bit av en slipad grönstensyxa samt slagen kvarts. Den slagna kvartsen är främst avfall från redskapstillverkning, men i materialet finns också avslag som kan ha fungerat som knivar och skrapor. Håll ögonen öppna för vi återkommer med mer information längre fram!